Jag lever!

Livet är underbart! :-)

Fast jag dras med en jäkla förkylning, fast det är (för (kallt) ute, fast jag leer i en ryggsäck, fast jag är sämst i världen på att höra av mig till mina vänner och min familj och fast det var 3 veckor sen jag tränade  ordentligt sist.

Ja, jag spenderar mycket tid med min bästaste Johan, men jobbet slukar massa tid med just nu. Har kört 9-10 timmars 3 dagar den här veckan. Det är kul att ro saker iland samtidigt som man blir så trött av att inte göra något annat än att jobba på en hel dag alt. flera dagar.

Men.

Nu är det helg! Jag älskar helg! Nästa lika mycket som vardagen ;-)
Mina naglar skall fixas nu, sen ska jag ner på Bolaget en sväng, gardera mig inför eventuell utgång imorgon samt unna oss nån flaska vin till ikväll kanske.
Jag är sjukt sugen på att besöka casinot med, men jag borde nog ta det lugnt så förkylningen ger med sig.

Så nu vet ni. Jag har det oförskämt bra. Faktiskt :-)

Kärleken

Är delvis så här;




Men lite mer så
här i min kropp ;-)



Han, soon the be min kille.

Det började den 24 november. Jag satt vid min dator, slösurfade om jag får gissa, då poppar det upp ett nytt meddelande från match.com. Han hade blinkat åt mig, och jag besökte direkt hans profil. Det var inte så att jag var desperat vid det här laget, och behövde någon, utan det var mer nåt som gjorde att saker tog lite annorlunda och snabba vägar.
Funderade en sekund på att blinka tillbaka eller kanske vara lite djärv och skicka ett mejl. Han var ju fräsch, singel, lagom ung/gammal, lång, utan kids och verkade som värsta kapet. Så där i hans profil stod ju hans msn-adress dvs hotmail-adressen. Resolut addade jag han på min msn inom nån minut och vips så var han där. Ingen blinkning eller nåt gullig lagomt kaxigt mejl blev av. Jag bara körde på.

Vi började prata på om kvällen, han hade varit på basket och skulle iväg på casinot. Klockan var ju 21-22 på en tisdagkväll, skulle det här kapet gå på casinot då? Vad var det här? :-) Men timmarna gick och snart hade vi surrat i över 2 timmar och han hade verkligen brått till sina polare på casinot. Han intygade även att detta inte var vanligt förkommande, utan hade sin grund i att han kände spelare i Plannja-laget och de var bara i stan över natten.
Det var något med våran första kontakt som gjorde mig lite nyfiken. Jag blev intresserad.
De följande dagarna blev det msn som gällde efter jobbet sent in på kvällarna. Vi pratade och pratade. Jag skrattade och skrattade. Vi hade verkligen nåt som funkade grymt bra ihop, över msn. Det var vi även rätt duktiga att påpeka båda två, att det kändes ju bra men att vi fick väl se, om vi nångång skulle träffas, hur det skulle kännas då. Vi lade in reservationer, kan man lugnt säga.

Fredagen den 4 december, träffades vi för första gången. Jag vet att vi båda var rätt nervösa, men väldigt förväntansfulla och jag hade försökt att ligga lågt med alkoholen under kvällen så jag skulle vara mitt bästa jag och inte mitt fullaste jag :-)
Vid tjugo i tolv ställde han sig i kön, jag satt vid bordet som så klart precis var vid fönstret där kön gick. Vi hade smsat lite innan och då våra blickar möttes genom fönstret ville jag bara sjunka genom jorden. Vi förstod båda vilka vi var coh det hela blev en aning genant. Evigheten tills han var inlöst och hängt in sin jacka hann jag inte tänka mycket, det stod still.
Så där stod han  lång, stilig och vid en andra anblick bättre än vad jag väntat mig. Då var ju bara frågan, vad tänkte han? Om mig?
Nu var klockan bra precis mittinatten och Smalare än Thord skulle till och spela. Vi hade bara hunnit titta lite på varann och växlat några ord, och att stå och skräna till ett coverband kändes inte aktuellt. Så vi bestämde oss för att ta ett bord där ljudnivån var lite lägre. På väg genom trängseln sätter han sina stora händer på min höfter och styr mig genom människohavet. Jag var inte sen med att lägg mina händer över hans och där kom känslan.
Det var klart, på nåt vis blev det bestämt :-)
Vi gav det säkert en halvtimma eller nästan fyrtio minuter innan han frågade om vi skulle dra. Men vi hann prata en hel del på den korta stunden med, och jag vet att vi båda var glatt överraskade över hur väl det stämde även nu.
Jag ville dock meddela mina vänner, främst en, att jag skulle lämna stället. Så vi ställde oss en bit från garderoben och väntade på att rätt person(er) skulle komma förbi. Det var ganska lönlöst att leta då det var knökfullt i lokalerna.
Vi står och pratar tätt tätt ihop och plötsligt kramas vi och jag står på tår för att nå upp märker jag. Sen händer det. Han tar tag i mitt ansikte med bägge sina händer, ser mig djupt i ögonen och ler innan han kysser mig.
Jag kan känna den känslan nu, när jag tänker tillbaka. Allt annat försvann. Hjärtat höll på att pumpa sig ur min kropp.

Vi lämnar Oscar ganska snart därpå. Jag förklarar att jag bor på Haga och han ju på Södermalm. Den natten åkte vi först taxi hem tilll mig, för att efter en timma ta en ny taxi hem till han. Vi pratade, skrattade och hånglade långt in på morgonen.
Efter nån timmas sömn var det dags för mig att bege mig och jag tänkte då jag gick där ifrån:

"Det där, det är pappan till mina barn"

Lördagkvällen kom, jag längtade efter han. Han längtade efter mig med. Så vid läggdags dök han upp här hemma hos mig och vi fick en andra natt tillsammans lika underbar som den första.
Söndagen, blev ett kapitel för sig. Hela min familj, mer eller mindre, dök upp för att gå på julmarknaden på Norra berget. Jag erbjöd han att smita ut bakvägen, men det var tydligen inte hans grej. Så på söndagen, träffade han alla mina systrar och min mamma. Jag blev så otroligt imponerad av hans lugn i situationen, men fick sedan vet att han haft en puls på ungefär 300 under dagen :-) Det var inget som märktes kan jag intyga.
Den kvällen bjöds det på middag hemma hos honom och vi bara gillade läget båda två. Samtidigt som vi konstaterade att det inte normlat brukar gå till på det här viset: Att man träffas för första gången och sen kör en hel helg ihop, men vad spelade det för roll?

Sen dess.... .... .... .... har vi träffats då vi har kunnat, funderat om vi går för fort fram, pratat om framtiden, duschat tillsammans, hängt med hans 2 bästa kompisar, han dragit på sig halsfluss och jag undvikit hans blick för jag är rädd att min avslöjar för mycket :-)

Jag är lycklig, han gör mig så glad och varm. Allt är så enkelt och naturligt och alldeles underbart.

Länge leve kärleken!

Måste bara flika in... ...

... ... med dessa två klipp, som får symbolisera en person som kom in i mitt liv, var där och snart har lämnat det helt. Rolig kille, men ja, det var allt han blev, och allt jag blev :





Dessa två låtar kommer alltid att påminna mig om den kvällen. Jag blev mer förtjust i musiken än i personen i fråga. Var visserligen nog mest hans eget fel, jag kan inte intressera mig till fullo för människor som är upptagna.
Som inte gör saker fullt ut.
Nog om detta, nu vill jag komma fram till idag, nuet, livet, han.

Orättvist

Fortsättningen på den 11 september kommer kanske senare, eller så gör den inte det.
Det känns så skevt att det ska var det mest aktuella inlägget från mitt liv just nu, även om jag vill berätta den historien i sin fulla längd :-) Men allt har sin tid.
Jag vill leva i nuet. Så nu ska ni få höra... ... ...

Fredagen den 11 September 2009 Del 1

Stod en promenad på agendan. En kvällspromenad på tu man hand.
Vi hade pratat en del på msn, inte många långa diskussioner om livet direkt, men än dock kommit en bit på vägen och tyckte det var dags att ses. Jag minns att jag tyckte att det gick lite väl fort men va fan :-)
På väg med raska steg mot hans port, ringer jag honom för första gången.
Min enda tanke efter det korta samtalet var att: Han är gay!
Det var tom så att jag hann ringa en vän innan jag kommit fram till han och berätta tjutandes om den skrämmande upptäckten. Han lät homosexuell, med sin röst och med sitt sätt att prata. Vad hade jag gett mig in på ??!! 
Men han skulle ju vara lång, ståtlig och rätt så kräsen i sitt val av flicka så så tokigt kunde det väl inte bli? Eller? :-)


Så här är det... ... ...

... ...jag vill blogga, men har inte tid! :-(

I bästa fall har jag en kvart över senare ikväll och då ska ni få höra.
Jag har sjukt mycket att förtälja, främst för att jag verkligen verkligen inte för nåt i världen vill glömma den här perioden av mitt liv. Den har sina tjusningar, några månader till iallafall ;-)

Så, nu ska jag städa, fast jag helst bara vill sova. Sjukt trött, men jag vet att det beror på att jag inte tränat på 4 dar nu, var inne  ett grymt stim förut med träning 2 dar vila 1. Det mår jag bra av.

Och avslöjar redan nu, pga föregående inlägg, att han ej vart värd det. Eller ja jo, det är och kommer alltid vara en av de finaste människor jag träffat, trots att han gjorde mig till ett nervvrak. Men känslan... .. ... den känslan vi hade.
Åh... ... ...
Mer om det senare, städa var det!

Insikt

Så där ja.

Då hade jag gråtit mig igenom en helkväll endast pga av Dig.

Välbehövligt.

Jag hoppas innerligt att det var värt besväret.

Återstår att se.


Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut... ... ...

Lite så känns det.

Fans! Jag lever, men det är inte mycket mer än så.
Nu kör jag lite tyck-sund-om-mig-racet, men mitt liv är fan inte helt lätt heller.



Melissa Horn's skiva går varm här hemma dagligen. Hua.

Nu ska jag ut i snön, den blaskiga, och röra på mig. Det måste ju ge lite energi iaf.
Snart helg, då ska jag fredagsmysa och sen bege mig till Stockholm på lördagsmorgonen.

Jag borde vara lycklig.

Och.

Ni som kan.
Visa lite sympati, förståelse, hänsyn eller vad ni vill. Gör det inge värre än vad det är bara.
Det är det enda Jag ber Er om.

Remember those walls I built, well Baby they're tumbling down... ...


Trött

Jag är så trött på mig själv.
Usch

Enligt ett test som jag gjorde på jobbet kammar jag in 8 av 9 möjliga på parametern "idérikedom".

No kidding!

Nåt sånt här.... ...




Jag lever nu

"Jag sover lugnt, vilar i din famn 
det känns så tryggt, att du är här
du har fått mig att förstå att det vi
önskar oss, att det vi drömmer om
kan vi få, så bara för en stund

Jag lever nu, jag vill alltid vara ung
att allt ska kännas nytt, precis som 
första gången
Jag lever nu, jag känner mig så stark
jag vill se och göra allt, men tiden går 
så fort och allting har ett slut

Lev och njut, ta vara på den stund vi
fått tillsammans, tiden går
Jag är så rädd att något ont ska hända
någon som står mig nära, som jag älskar
och allting blir försent

Jag lever nu, jag vill alltid vara ung
att allt ska kännas nytt, precis som
första gången
Jag lever nu, jag känner mig så stark
jag vill se och göra allt, men tiden går
så fort

Och svara mig, om det finns en högre
makt, vill jag ha ett evigt liv och aldrig
någonsin dö
Det skrämmer mig att allting ska ta slut
och att allting som vi gjort betyder inget, nej,
som vissna löv i vinden

Jag lever nu, jag vill alltid vara ung, 
att allt ska kännas nytt, precis som första
gången
Jag lever nu, jag känner mig så stark, att
se och göra allt, men tiden går så fort,
jag vill aldrig dö."




Sjukt bra!



Sånt här kan jag känna saknas här i stan.
Klubbspelningar som man kan spontan besöka och få må gott.

Den här jävla låten

Måste jag lägga upp här så jag inte glömmer.
Den  kunde spelas upp till 10 gånger per dag på hotellet.


Det runt omkring:

Min profilbild

Siggan